Astrid – 1 (PIPPI,MIO,EMIL)

Astrid-1 sköts upp den 24 januari 1995 från Plesetsk i Ryssland och var banbrytande som det första svenska mikrosatellitprojektet. Satelliten vägde 27 kg.

Satelliten studerade processer som leder till norrsken men istället för att undersöka laddade partiklar fokuserades mätningarna för första gången någonsin på att upptäcka neutrala partiklar, atomer och molekyler, och hur de rör sig i norrskensregionen.

Nyttolasten, utformad och byggd av IRF, bestod av tre experiment:

  • PIPPI (Pioneers in Planetary Particle Imaging), en neutral partikelavbildare som uppmätte energiska neutrala partiklar, ENA, i jordens magnetosfär. Det var första gången någonsin som ett sådant instrument flög på en satellit.
  • MIO (Miniature Imaging Optics), en liten kamera för att avbilda norrskenet med ultraviolett ljus.
  • EMIL (Electron Measurements – In-situ and Lightweight), en elektronspektrometer eller detektor för elektroner.

Svenska Rymdbolaget utvecklade och byggde Astrid-1 på uppdrag av Rymdstyrelsen. I slutet av september 1995 tappades kontakten med satelliten, men instrumenten hade redan slutat att fungera i början av mars. Trots den korta driftstiden hade forskarna mottagit en stor mängd data. Astrid-1 styrdes från Esrange Space Center men IRF i Kiruna hade en egen liten markstation med namnet ”Snickerboa” för att skicka upp kommandon till instrumenten.

Astrid-1 gjorde de första ENA-mätningarna någonsin i den inre magnetosfären, vilket resulterade i att IRF blev världsledande inom detta forskningsområde. Framgångarna öppnade upp möjligheterna för IRF att även flyga ENA-instrument till andra planeter.

Bild: SSC

Bilder

Created by Annelie Klint Nilsson at

Last modified by Annelie Klint Nilsson at